Fånga en geting ger större kick än valrörelsen

Öppna valstugor, tidningar med utspel och manifest och insändare som nästan enbart handlar om politik, debatter och utfrågningar i TV och detsamma men tuffare i radions P1. Och till detta en lokalradio som gör sitt bästa för att hänga med. Inget egentligt fel i sådant, såvida man inte hade tänkt sig att valtemperaturen skulle kännas i kroppen också. Det gör den inte. Och delvis kan man skylla på tidningar som går ifrån politik bara på ledarplats, till politik mellan raderna från redaktionen. Och på insändarplatser där det plötsligt gäller noll i yttrandefrihet, oavsett att tidningsledningen manifesterar och går till storms mot indragningar i densamma i andra sammanhang. Dessutom syns Den Stora Okunskapen mer än vanligt, och det gäller lokala tidningsjournalister lika väl som lokala radiojournalister.

Delvis kan man skylla på partierna. Valstugor och torgmöten är självklara men ger liten närkontakt med fler än redan trogna. Inkallade valarbetare bekymras över att alldeles för många budskap är en produkt av partihögkvarteret snarare än det lokala arbetet – och i år verkar dessutom politiken ännu mer än senast tro att reklambyråer och ytlighet är bästa medel för både affischer och hushållsutskick. Det är inte heller bra när vem som ska debattera med vem blivit minst lika viktigt som att tala politik när helst det ges en chans. Tidningarnas förändringar kan man kanske ryta sig till under resten av mandatperioden eller så slutar man prenumerera, och nästa gång kan fler vara med eller andra planera partiernas valstrategier. Värre är det med marknaden som med regeln ”Ni får Stå men inte Röra” tvärvägrar partiernas valarbetare att tilltala kunderna. Det är säkert stormarknaders och lågpriskedjors strategi för att motverka till medvetna konsumenter, men det är inget vi som samhälle ska tillåta. Precis som med stopplagen inom sjukvården måste det bli ett stopp för (marknadens) regler ämnade att ta död på valrörelser.

Politik och väljare ska konfronteras och inte som nu hållas ifrån varandra. Om väljarna inte tar första steget, tidningarna stänger ner en fri debatt och marknaden gör sitt för att bromsa - då är det politikens skyldighet att ”klampa in och på”. Det är val vart fjärde år och en valrörelse måste ge en större kick än när man rycker ut och slår ihjäl ännu en geting.