Man lär så länge man lever

Man lär så länge man lever. Till exempel att arbetslösa numera är detsamma som missbrukare av både pengar och arbetslinje. Och nu också att makt hos ungar under 18 är så mycket fel makt på fel ställe det bara kan vara. Och därmed är det även utlärt att barnkonventionen inte ska ha någon praktisk betydelse och att regeringen gillar den lika mycket som ingen annan ska göra heller.

Man har faktiskt rätt att undra om det nya vi ska lära, stämmer. Är det till exempel sant att gymnasieelever har makt, och för mycket makt, och bestämmer över lärare och rektorer. Och missbrukar dom verkligen den makt dom har. Och kan man, med heder och samvete och i sanningens namn, verkligen jämföra elevmajoritet i gymnasiestyrelser med att en patientmajoritet i så fall skulle fatta medicinska beslut på ett sjukhus.

I så fall är gammal kunskap lögn. Den som sa att lokala styrelser, alltså elever i majoritet, inte skulle bestämma över skolans budget, vilka lärare som anställdes eller vilka elever som skulle ha särskilt stöd eller hur skolans pengar fördelades - utan om sånt som skolgården, nya golv och gardiner eller busskort också till elever som bor nära skolan. Några miljoner skulle dom alltså inte ha, utan möjligen få delaktighet i 100 000 kronor.

Tidigare kom alltså ansvar av inflytande, och en regering liksom unga under 18 kunde därför både ges och ställas inför ansvar. Nu gäller istället att unga under 18 tar ansvar utan inflytande även om en regering aldrig skulle vilja göra det. Det är inte lätt att hänga med i alla nya ryck och nya läror.

Men allt som nu händer är inte något utslag av en mossig och gammaldags syn. Det är utslag av betydligt större slag. Det enda som underlättar är om man håller på alliansen. Eller om man, som i det här fallet, är under arton och trivs bra med både maktlöshet och skoluniform.