Någon annan än Mona blir en revolution

En sak är att välja partiledare, men viktigast för den socialdemokratiska kongressen i mars blir inte att fastslå vem som ska bli det. Det gjordes i förra veckan. Nu kan man bara hoppas att kongressen tar chansen att välja en större och ännu mer hållbar partiledarledning. Och utan att omedelbart bara vilja trösta Knyttet, det vill säga alla dom som föll på målsnöret.

Det behövs två-tre personer som både är lika och olika den nya partiledaren, och som vill förnya utan att gå ännu mer högerut. Och det finns att göra både utåt och inåt. Inåt kan det vara dags att slänga traditionen som bara fått fram drygt en handfull partiledare för den sammanlagda perioden av hittills 118 år.

Ingen orkar och ingen vill ha en och samma ledare i flera mandatperioder. Inget parti mår heller bra när bara en och samma person styr och ställer och syns. Lika ofrisk är principen att ingen villig eller lysten kandidat får finnas förrän valberedningen sett ut en. I en värld som kräver radikala och långtgående förändringar för att alls bli bättre, finns ingen nytta av den sortens styrda partier.

Nu fick Mona Sahlin frågan, och sa ja. Och nu blir det Mona. Någon annan blir en revolution. Och i media tjatas det om att hon är mer höger än vänster.

Hon har sagt sånt som att hon kan tänka sig pigjobb, att småföretagare är hjältar och att som feminist ska man vara för EU. Här måste hon tänka om.
Inte ens i en värld som kräver nya tankar är detta rätta vägar att slå in på för att göra politiska beslut. Städning åt friska vuxna som inte orkar själv ska inte vara något jobb, småföretagare är inte mer hjältar än andra som också sliter på jobbet och för en feminist kan man som bäst bara ha svårt för EU.

Då är det bättre att höra att Sahlin vill ha ett nyfiket och roligt parti, att integration, hbt-frågor och miljö - äntligen - måste komma upp på den riktiga dagordningen, och att det nu ska bli mer "vi" än "jag" i partiledningen. Vid ett möte med unga kvinnliga socialdemokrater ska hon ha sagt att det blivit "trångt i tankevärlden" med Göran Persson som ledare och att hon av valberedningens pärm förstått att många hoppar av både parti och uppdrag just därför.

Sådant tal får många av oss att börja tro på rätt sorts förnyelse, och både lite inåt och lite utåt. Några fler bra vid samma sida och en kongress och ett parti som gör rätta val till tomma platser i verkställande utskott av alla dom slag, och det kan bli riktigt bra - och roligt igen.
Men först ska den nya partiledaren Mona Sahlin komma till Blekinge. Och här är det minst lika trångt i tankevärlden som på andra platser.