Sanning skriven på näsan

Att Sverige är en del av globaliseringen och att man kan se boxning på TV, låter helt rätt när man hör det. Men inte när den före detta proffsboxaren Paolo Roberto i en radiointervju använde detsamma som argument för det han tycker är det mest självklara i världen.

Att Roberto vill ha boxning på både proffs och amatörnivå, på riktigt i Sverige - och alltså inte bara på TV från något annat globaliserat land, eller vad nu sådana länder kallas enligt Roberto-vokabulären – är inget nytt. Det har han velat länge. Han kräver också att svenska boxare ska ha rätt till svensk sjukvård.

Det är väl det enda han har rätt i, för det har dom, och oavsett om den krossade näsan skulle bero på en knytnäve i en ring eller en likadan på gatan. Men nu är det inte riktigt det han menar. I en debattartikel i samma veva som radiointervjun, skrev han att andra länder (globaliserade?) har läkarkontroller som ”i stort sett har bestått i att gapa och säga aaa” och – och här kommer det som är hans verkligen mycket egna poäng – ”hade man (och menar Sverige) verkligen brytt sig om vår hälsa så hade vi fått boxas på hemmaplan med hårda kontroller”.

Svenska boxare ska alltså få boxa både näsa och hjärnceller av sig, och dom ska inte behöva göra det i matcher som sänds på TV från annat land utan få göra det hemma i det globaliserade Sverige, så att dom kan få svensk sjukvård. Hur man än vrider på något sådant, blir det både dumt och livsfarligt. Då är det tur att det finns en annan sida, och att bra många fler än Roberto och Svenska Boxningsförbundet alldeles säkert står där, tillsammans med bland andra hjärnforskaren Martin Ingvar.

För det är klart att det är lika självklart som otäckt att även svenska elitboxare är drabbade av hjärnskador – boxning leder ju till det, det fattar väl vem som helst. Och lika sant är antagligen att kampsporter kan kanalisera våldsamma ungdomars beteenden, liksom att det finns risker med för korta observationsperioder – för vem skulle egentligen kunna påstå att det inte är så.

Även om man inte känner någon, kan man tycka illa om det personen representerar. Och precis så är det med Paolo Roberto och Svenska Boxningsförbundet.