Gymnasiet – en konsekvens av grundskolan

Elevavhopp, många underkända elever och utbildningar med låg kvalitet - ingen skolform brottas med så många akuta problem som gymnasiet. Säger skolministern och vill införa mindre teori på dom yrkesinriktade programmen. Självklart får han mothugg.
Bland annat av fyra så kallade utbildningsexperter – däribland en mattelärare och en policyutvecklare på LO, som menar att problemet bara kan lösas med det helt motsatta. Det är, menar dom i en debattartikel i DN för ett tag sen, bara med bra mycket bättre teorikunskaper som gymnasiet kan hamna i den världsklass skolministern gärna vill tala om.

Idag är gymnasiet långt ifrån världens bästa skola – och särskilt inte för eleverna på yrkeslinjerna. Teoretiska kunskaper går inte att tillämpa och den viktiga matten är undermålig. Lärare ”saknar kunskaper om yrkets matematik”. Elever känner ”dålig tillit till sin egen förmåga” och ”förstår inte värdet av mattekunskaperna”.
Det är säkert både möjligt och sant att det är problem på gymnasiet. Särskilt om elever inte kan använda den kunskap dom lär sig i det nya yrket dom utbildar sig till. Man skulle kunna tro att en bra grundskola skulle lägga en bättre grund.
Men det är ändå inte alltid lättare i grundskolan. Kallingeskolan i Ronneby är ett sånt exempel. Och den har på många sätt också matten gemensamt med utbildningsexperternas gymnasium.
Med 60 kronor per elev till matte kan det heller inte bli mycket till hög nivå ens på en grundskola. Det sägs inte räcka till mycket mer än en lärobok, 25 stencilblad, räknehäften och tillgång till miniräknare och gradskiva. Och det hjälper inte heller att flera lärare fortbildat sig i nya metoder.
Och mattebudgeten är inte ensam om att vara skämmig och ovärdig en skola för både morgondagen och nästa generation.
I kärnämnet engelska har Kallingeskolan 30 kronor per elev och av det blir det knappt kopiering och skrivmaterial.

Skolchefen i Ronneby kallar situationen just nu ”för ohållbar i längden”. Men man behöver inte vara förälder till barn på skolan för att tycka att det inte håller ens för stunden. Och inte ens ”en begränsad tid” eller ”inte en permanent nivåsänkning” är förenligt med det självklara att barn och elever aldrig ska behöva omfattas av vare sig begränsade tider eller budgetar.
Om det är hög tid att börja förändra matten i gymnasiets yrkesförberedande program finns det ingen tid alls att förlora på grundskolan.