torsdag, maj 24, 2007

Keynes barnbarn ja tack!

Ibland haltar logiken och emellanåt blir den rent av förskräcklig. Som när arbetsgivarnas generaler kritiserar JämO för gamla öststatsfasoner och vägrar tuffare tag för lönekartläggningar. Och som när arbetstidsutredare i det största facket, istället för att veta bättre, väljer att tramsa bort tillväxt- och konsumtionskritiker.
Det är självklart att lönekartläggningar inte ensamt räddar underbetalda kvinnor. Men utan dom har vi bara arbetsgivarnas vackra tal om egna mer verksamma åtgärder. Och om insatser som skulle främja kvinnors karriärer med högre effekt än lönekartläggningar. Sånt är, om inte skrattretande, så åtminstone väldigt förvånande. Det var ju inte precis igår som oförklarliga skillnader i lön uppdagades eller kvinnor inte kunde leva på sin lön. Det är dessutom högst sannolikt något helt annat än jämställdhetslagens fel om personalavdelningar, som arbetsgivarna påstår, dräneras på resurser när dom kartlägger.

Precis som utjämnade löneskillnader har kortare arbetsdag varit ett aktuellt krav i evigheter, det senare bara ännu längre. Inget av det har bara varit tillräckligt politiskt gångbart. Också här är det en knäpp logik. Och tar vi samma logik som det tog att få 40 timmars arbetsvecka, skulle vi få sex timmars arbetsdag runt 2050. Idag pratar vi dessutom om att jobba efter pensionen som bara blir senare och senare.
Och samtidigt konsumerar vi ihjäl oss. Så mycket att vi till och med pratar om konsumtionsäckel. Och då är det riktigt dumt att en arbetstidsutredare på LO inte fattat kopplingen mellan överflöd och arbetstid – och att det behövs dras ner på båda.
Det är också ruskigt nonchalant att svara ”inge bra alltså, funkar inte, skulle förmodligen gå käpprätt direkt” på frågan om kortare arbetsdag som både ett krav och ett sätt att rädda klimatet.

För en mansålder sen ungefär spådde ekonomen Keynes att hans barnbarn bara behövde några timmars arbete om dagen för att stilla sina behov. Vi är där nu. Vi har slagit huvudet i taket. Vi måste börja nöja oss med det vi har, fördela det som finns och sluta plundra och släppa ut.
Sex timmars arbetsdag är inte – och får inte vara – en kabinettsfråga för bara S-kvinnor.

Inga kommentarer: