fredag, oktober 12, 2007

Med en kamera i varje gathörn

Kampen trappas upp sägs det. Ena sidan argumenterar för att övervakningskameror på så kallade allmänna platser ger känslor av trygghet och färre brott och fler dömda. På andra sidan talas om integritet och att inte kameror löser problemen.
För båda gäller att övertyga för att vinna poäng och terräng, och ser man det så är det väl en kamp av något slag. Fast det här har fått både för stora proportioner och fel perspektiv.

Vi är något av experter idag på att lösa problem genom att ta itu med symptomen. För många sjukskrivningar löser vi med jakt och sämre ersättning. Dåliga resultat i kommunala skolor botar vi med att ge tillstånd och pengar till friskolor.
Arbetslösheten ska fixas genom skatterabatter när man jobbar. Integrationens svåra konst gör vi till en fråga om kunskaper i svenska på ojämlika och ojusta villkor. Och så fortsätter det.

Och kampen för att sätta upp kameror för att skydda medborgare, kan alltså verka som en hygglig åtgärd när man hör den. Liksom att fjorton kameror på ett torg i Eskilstuna har lett till fler fällande domar och mindre gängbildning i centrum, kan tyckas vara ett gott tecken.
Men när politiker sitter i tv-rutor och skriver artiklar och avvisar alla risker för kränkningar av integriteten, låter det inte alls bra utan förskräcker. Och när campingägaren hotar med att både flytta sitt och mana andra att lämna landet för att inte han också får kameror, blir han bara ännu tydligare en i raden.
Av dom som tar alldeles för lätt på dom stora frågorna och ropar efter lösningar på symptom. Istället för att ta orsakerna på allvar och vilja göra nått åt dom.

Banker, post och butiker är en annan femma och lagen kräver heller ingen anmälan om kameror där. Där är övervakning viktigare än den ”enskildes intresse av att inte bli övervakad” och för det behövs ingen kamp.
Men på alla andra platser är det inte fullt så enkelt självklart var gränsen går för vad vi måste tillåta och vad vi måste skydda.
Och med en kamera i varje gathörn, vad händer med storebror? Som ju inte bara är ett av världens finaste ord utan också skulle kunna göra så mycket gott.

Inga kommentarer: