Det finns mycket vackert i vår hage, men…

Så har vi lärt oss ett nytt ord. Nonylfenol. Och att det finns i handdukar. Och vattenverkens mångåriga problem med höga halter av detsamma, har fått sin förklaring. Och typiskt just vår tid pratas det mer om hur farliga handdukarna är för oss att använda och mindre om textilarbetarnas villkor och att fiskhannar får honors egenskaper.

Och den här veckan avgörs gammelskogens och den biologiska mångfaldens fortsatta öde. I våras tog vår nya regering bort 90 miljoner trots protester. Nu handlar det om ännu mer, kanske hundratals miljoner, och alla utom regeringen tycks förstå att sånt hotar både miljömål och värdefull natur.
Det är egentligen helt obegripligt. Istället är det bara likadant på andra håll.
Som i Karlskrona, där det finns en liten men ändå lika sinnad majoritet. Alltså riskerar tolv rödlistade och därmed sårbara arter, och dessutom femton som varit rödlistade förut, livet. För även om Länsstyrelsen planerar för naturreservat, och biologer och närboende hejar på, får inget stå i vägen när det ska underlättas för infrastrukturer och transporter.

Alltså har en trafikled företräde för att den, som det heter, räddar färjeförbindelsen till Polen. Att färjor inte är ett dugg miljövänliga hör inte hit. Inte heller att vägen tar tio meter i det tänka naturreservatet öster om Lyckeby och att stiftklotterlaven blir absolut närmaste rödlistade granne.

Det är som med plastpåsarna. Ingen verkar bry sig egentligen. Alltså är det viktigare att såna som Hemköp och Willys får fortsätta sälja 120 miljoner kassar om året och med en vinst på 85 öre styck – än att det tar 400 år för naturen att bryta ner en påse. Plastpåsvinster försvaras med att konsumtionen av kassar dämpas när man tar betalt för dom.

Tänker man så, är det förstås självklart att också strunta blankt i både skillertickor och ädelguldbaggar.