Mänskliga rättigheter – och andra

Det finns mänskliga rättigheter och så finns det människor som tar sig rättigheter. Och att det första inte finns är ofta en konsekvens av det andra.
Burma är ett förfärande exempel på rättigheter som inte finns och det, lika förfärande, faktum att alla inte är emot. Kina hör till dom. För Kina väger politiska fångar, våldtäkter och mord lätt jämfört med gas, olja och timmer. Så hellre än att protestera och sätta emot tar man sig rättigheter och struntar fullständigt i människovärdet. Så har man gjort förut och så gör man på hemmaplan.
Ta sen Carnegieaffären och Göran Persson. Det ena är bland annat en vd som ska ha 8,6 miljoner kronor när han avskedas. Det andra är en före detta statsminister och socialdemokrat som kringgår regelverk och bildar bolag för att få mer pengar än han ska ha.
Carnegie gjorde det många anar att flera andra också gör. Och ingen hade väl heller trott att bonus- och fallskärmsträsket var rensat. När det gäller Persson var han tydligen precis den egoistiska kapitalist han som statsminister sa att han ogillade.
Det senaste året har han tagit emot 121 000 i månaden i avgångsersättning, gratis rum i riksdagen samtidigt med sexsiffrigt i konsultarvoden som han kvittat mot sitt jordbruk. Att Persson gillade makt förstod vi tidigt. Nu vet vi säkert att han faktiskt vänder kappan efter pengarna.
Pampstilar som Perssons ska inte kunna fortsätta löna sig och inte bekostas av skattepengar. Men ännu mer oförskämt både mot mänskliga rättigheter och människorna som ska ha dom, är att Kina kan fortsätta ha vetorätt i FN:s säkerhetsråd.
Världen måste göra mer för Burma än att skicka sändebud, prata diplomatiskt och uppmana att gå i rött en hel dag. Ett första steg är att omedelbart stoppa OS i Peking.